snösprut och lyckotjut

Strålande solsken, snöat hela natten, tyvärr är jag i Stockholm. Hammarbybacken here I come. Två åk i blandat vindblåst snö och stenhård is gjorde att jag var beredd att åka. Liften upp igen och jag är säker på att jag hör ljudet av lössnölyckotjut, vilket gör att jag nyfiket stakar över till baksidan.

Nästan first tracks, det går svagt ana spåren av lyckotjuten, men jag fick iallafall åka ospårat. 

Det fick jag igen. Igen. Igen. Sen hittade jag en lekkamrat, tillsammans lyckades vi kapa roundtrip-tiden från 11 minuter till 8 minuter, det vill säga nästan 8 åk i timman.

Två timmar senare var det ingen oåkta bitar kvar och det var dags att åka hem. Det blir sällan bättre än så, även om jag hade önskat mig några hundra meter till av ospårat, 50 cm djupt puder. Japp, det var djupt nog att få snösprut i ansiktet. Leendet sitter fortfarande kvar, en vecka senare.