lössnö och konstsnö

"Wow", sa snowboardåkaren som stod bakom mig och tittade ut över samma, nästan orörda, snöfält som jag stod vid kanten av.

"Wow", sa snowboardåkaren igen och kastade sig ner för den nypistade konstsnöbacken bakom mig.

"Oh yeah", tänkte jag och åkte ner för samma, nästan orörda, snöfält som jag åkt i hela morgonen, önskande att alla var som snowboardåkaren.

skidspetsar och nysnö

djupt bugande

skidspetsen bryter snö

mjölksyra

julafton och snö

En gång när jag var betydligt yngre än idag var det alltid snö på julafton. Det är det nu också. Snö gör mig alltid lycklig, oavsett om jag har skidor, hjul (nä, tyvärr är det inte jag som har så kul) eller bara vanliga kängor på mig.

När jag kom ner till varvet nedanför mor och far såg jag fotspår från kajakförvaringen ner till kajakbryggan. Avundsjuka är väl kanske inte den bästa egenskapen, men just då ville jag följa i hans spår och paddla ut mot solen på en helt spegelblank fjärd.

kungskrabba och brasa

Åka iväg på en weekend i december var lättare sagt än gjort, speciellt om man sätter upp det rätt enkla kravet att ett julbord inte ingår i idén om en mysig weekend. Många timmars surfande och ringande senare blev det ändå ett julbord, dock utan juldelen.

Skaldjurs(jul)bord i skärgården på Smådalarö gård på Smådalarö blev valet. Kungskrabba, större delen av en hummer, ostron, sillar, lax, havskräftor, rökta räkor och den fantastiska kombinationen torkad tonfisk och apelsingremolata. Tillsammans med Anchor Brewery Christmas Ale 2009 (och en lagrad 2007) och en Chablis fungerade valet alldeles utomordentligt.

Efterrätten var enkel och god, inte mer än 8 olika sorters choklad. Rommen framför öppna spisen blev pricken över hummerklon.

Med vänlig och snabb service var det inga större problem att bortse från att Smådalarö Gård faktiskt är ett konferenshotell, med allt vad det innebär av småtråkiga rum och långa korridorer. De är klart hjälpa av läget precis vid vattnet.

mörkt öl och Berns

Premiär för nya Freeradicals-filmen på självaste Berns. Glatt lutar jag mig mot bartendern för han ska höra vad jag säger över Backyard Babies på högsta volym.

- Vad är det mörkaste öl ni har?

- Norrlands Guld Ljus

- Näe, mörkt öl tänkte jag?

- Ja, det är det mörkaste vi har!!

- Eh, ok, två flaskor tack.

- Varsågod. 114 kr.

Det är tur det inte är amerikanskt så att beer department slipper recensera.

minnesplats och novemberbonk

På något sätt är det fortfarande vackert när alla löv fallit av. Det är inte lika vackert när mina ben säger tvärstopp med en mil kvar. Hoppsan, en dl nakenhavre från Warbrokvarn var uppenbarligen inte nog för de fyra mil i snigeltempo som blev sex mil i något högre tempo.

Jag gillar senhöst, även efter att alla löv har fallit av. Landskapet består bara av några få färger, med stora kontrasterande ytor. Det är inte förrän första snön har fallit som hösten blir ful, med smutsig snö som bristfälligt täcker allt.

Nästan helt ensam på vägarna, förutom bilisterna som i vanlig ordning försöka tränga mig av vägen. Det som är lite skrämmande är att i nästan alla bilar som kör om mig med mötande trafik, i skymda kurvor, sitter det några barn. Minnesplatserna, tre stycken såg jag idag mellan Stenhamra och Skå, tycker jag borde påminna bilisterna om att det är farligt för andra att inte visa hänsyn på vägarna.

brandbilar och telefonsamtal

När det är sovdags i lägenheten ovanför innerstans näst stökigaste gathörn bryr man sig inte speciellt mycket om sirenerna som kommer och går...dock inser jag att det något irriterande ljudet kommer närmare och närmare och närmare till hela lägenheten fylls av ett vackert blinkande blått ljus.

Utanför porten bredvid står något som är misstänkt likt två brandbilar och en polisbil. Bra tänker jag och ska precis släcka igen när brandchefen med fasta steg börja trava mot min port. Jag börjar fundera på hur jag ska övertala dom att jag behöver ha med både min fina cykel och hårddisken med alla bilder på när jag blir störd av telefonen.

- "Patrik?"

- "Tjena, brandkåren här"

- "Ok??"

- "Kan du släppa in oss?"

- "Sure thing, behöver jag oroa mig?"

- "Närå, det är coolt"

"Jaja", tänker jag och börjar packa ihop hårddisken när jag igen blir störd av telefonen.

- "Det är brandkåren igen, ursäkta att jag stör, men kan du låsa upp dörren till gården så vi slipper slå sönder den"

Jag travar ner och hittar en brandman på andra sidan dörren, hur han nu lyckades komma dit utan nyckel. Upplåst och klart kommer den ensamma brandmannen in och resterande tio springer upp och öppnar min grannes dörr med ett brak. Sen springer alla ut igen och drar iväg.

Jag gissar att det inte brann utan att min granne köpt en stor tv som han kör en virtuell brasa på.

röksvamp och belgisk öl

Det brann visst i tunnelbanan. Efter 20 minuters förvirring lyckades de 10 busschaufförerna och 8 gruppledarna komma överens om att det är bra om några av de 4 tomma bussarna används för att transportera bort de runt 500 vilsna resenärerna från Fridhemsplan.

Vi hoppade på buss 40 för att ta oss till Hornstull och sen vidare till Akkurat. 230 meter in på den resan skriker S "Röksvamp stora som fotbollar" och pekar ivrigt genom fönstret mot sjukhemmet. "Äh, vilsna fotbollar" muttrar jag och slutar lyssna.

Flera öl senare; bland annat sur öl (Cantillon), god öl (Viking ale), belgisk öl, konstig öl och röd öl (Duchesse du Bourgogne), en stor hamburgare, massor av musslor och flera timmars prat om cyklar (stål är fortfarande bäst), stulna cyklar och andra nödvändiga ämnen, tillsammans med P och J, vänder vi hemåt.

"Röksvamp stora som fotbollar" ropar S igen och pekar mot sjukhemmet. Jag tittar dit och visst ligger det fotbollar där. För att överbevisas eller överbevisa gör vi lite nattlig murklättring och hittar fem röksvampar stora som fotbollar, varav två st redan exploderat. I stand corrected.

S är bra på svampspotting, om det så är stora röksvampar i stan eller kantareller när vi cyklar i skogen. Kantarellerna brukar finna sin plats i mina ryggfickor när hennes är fulla.

leave no blåbär behind

Att inte lämna blåbär efter sig brukar vara metoden för att ha pajblåbär hela vintern, men det var det inte fråga om idag, då hade vi suttit där med pannlamporna fortfarande. "5 kvm" var texten till pappas mms med en bild på en hink blåbär. "Vi behöver nog inte kliva ur bilen" sa han idag när vi ringde för att se om det var blåbärsplockningsdags.

När vi väl hade kokat kaffet, gjort äggmackorna och pallrat oss ner till skogarna på Södertörn, möttes vi av detta precis utanför bildörren. Far överdrev inte och hade dessutom inte behövt flytta sig mer än fem meter från bilen under den timma dom hann plocka innan vi kom ner.

Två liter kaffe senare, och en längre promenad för S och mor så hade vi i runda slänga 8 liter blåbär och 3 liter rensade kantareller. S står fortfarande och rensar svamp. Vi har inte lådor nog att lägga alla blåbär i, det får bli ett projekt i morgon. Tur att min frys är tom förutom lite lingon och glass.

Dagens middag var inte speciellt svår att få ihop; lite Bucatini med smörfrästa kantareller överöst med riven Manchego. Det blir inte bättre än så med en öl på lördagskvällen.

Tomtletning på Ekerö

är en bra ursäkt för att få cykla 4 mil i kvällssolen. Förvånansvärt pigga ben och en hälsena som inte bråkade alls. Cykling är bättre än löpning ur skadesynpunkt.
Det är ganska precis 18 km cykling till Jungfrusunds Marina, Hade S varit med tror jag att det hade blivit middag och drinkar där. Nu blir det pizza och film istället. Hemmakväll efter gårdagens picnic med lillebror i Rudan.

Etorki, Caprinelle och kakglass

Xoko gör kakglass som borde få B&J att skämmas för sin version. Det är både maräng och marshmallow till glassen.

Ostarna är både uppladdning inför paddlingen i morgon och firande av att det är 40 år sedan "That's one small step for [a] man, one giant leap for mankind.". Grymma till rött vin och surdegsbröd, ostarna alltså.

Grillad oxbringa och jazz

Klart högklassig festivalmat. Med tanke på biljettpriset känner dom sin målgrupp. Grillad oxbringa är en bra idé, avnjutes med fördel till en 50-årig Motown och kanske en något yngre soul som dessert.

mtb-premiär

Cyklade en liten bit längs Fornstigen idag för att ställa in cyklarna. Kanske något trixig bitvis för en nybörjare, lätt att glömma bort att rötter är läskiga. Av någon anledning lyckades jag få utsidan av vaden att fastna i stora drevet fram. En bedrift i sig som numer pryder min vad.

Semestervila med bläckfisk

Vi laddar upp inför västkusten med skaldjurspasta och en Alsace.

Från champagne till te på 20.28 km

J bjöd på franska kvalitetsvin av bästa sort från Champagne. Det bästa var mycket närmare ett dessertvin än fördrinksbubbel. Kan vara en av dom bästa uppladdningarna vi har gjort inför en nattcykling.

Stockholm en ljum sommarnatt på cykel genom förorten kan vara det vackraste som finns. Vi mötte fyra personer totalt på en timma, såg inte många fler bilar. Det här rekommenderas att göras betydligt oftare.

<

Varje nattcykling av rang avslutas med fördel på balkongen med te och mackor.

Det var länge sen jag åt frukost i morgonsolen utan att passera sängen. Ett visst mått av franska kvalitetsviner och en cykeltur genom en svensk sommarnatt gör sånt betydligt mer uthärdligt.

11150, 300, <15

Siffrorna för helgen är ganska imponerande, förutom möjligen den sista. Rullsnittet var nästan 26 km/h vilket får anses vara ok med tanke på förkylningar och knäont som avlöste varandra. Det blev en trevlig cykelutflykt med 10 mil spöregn (tack Pearl Izumi för välgjord jacka) följt av 16 mil moln och 4 mil solglimt med målgång i kvällssol och en liten men entusiastisk supporterskara.

E med son, mor och far gjorde ett fantastiskt jobb med att fylla på dom strax över 10000 förlorade kalorierna. Tack så hemskt mycket för hemkänslan.

S har fått sin medalj och tar en välförtjänt vilopaus.

30 mil över för den här gången, cyklingen resten av året och pendlingsfrekvensen under vintern får avgöra om det blir 30 till nästa år. Jag känner att jag behöver en anledning att köpa en ny cykel.

Tepaus i Stora Hammarsund

Förutom tekniska problem med en gps som tycker att man inte bör cykla mer än 12 timmar på raken och hårda diskussioner med min högra knäsena som vill sluta trampa, är det prima liv här.

Lasagnen i Hjo har numer landat i mina ben och jag är löjligt pigg för att ha cyklat i runda slänga 25 mil. Det blir en lek att komma i mål, förutom knät då.

Hjos enda White guide ställe

S jobbar hårt med att öppna bestickpåsen, som inte var gjord för blodsockerlåga cyklister. Lasagne fungerade just då, damen i serveringen måste tyckt synd om mig för jag fick två stycken. Jag är inte helt övertygad om att två stycken var ett bra val då fyra mil efter Hjo kändes som att cykla i uppförsbacke och motvind helva vägen.

Varken tårar eller blod...

...blev det när mästertäljare T visade hur man täljer en dalahäst, som egentligen är en Morahäst, som egentligen är en Nusnäshäst. Efter 90 minuters hårt jobb, med både EU-vals- och kaffepaus, lyckades jag skapa ett eget exemplar.

16 mil eller tårta, tre mil och grillad korv

Siljan runt var planen för helgen, men så blev det inte alls. En begynnande förkylning hos mig, ett stycke halsont hos S och någon som bakade tårta gjorde valet rätt enkelt.


Presenter och kaffe på morgonen, en tur till fäboden något senare för mer kaffe, tårta och sedan en kortare cykeltur i björnland blev receptet för dagen. Nya cykelbyxorna och nya sadeln verkar fungera bra ihop på korta sträckor, får se vad 10 gånger sträckan säger.


Med spänd förväntan att se mängder med björn hängandes på vägen drog jag iväg på racern med de alldeles nya fina Conti GP4000 däcken. 2 uppförsbackar, 7 km och 0 (noll) björnar senare börjar det går riktigt trögt på grusvägen som dök upp från ingenstans. En snabb koll på bakdäcket visar mycket riktigt att jag fortfarande inte har följe av björn, men att det är väldigt lite luft i bakdäcket. Numer vet jag att min kolsyrepump fungerar bra.


Förkylningen gjorde att jag höll mig från att cykla runt ens den lilla sjön. 30 km senare, med gott tempo upp för backen mot fäboden får jag nygrillad korv och marshmallows. Jag har svårt att se att Siljan runt skulle vara bättre. Jag fortsätter alltså uppladdningen med vila och mat.

Pajuppladdning inför Vättern

Just nu tror jag på att vila mig i form med paj och Mulderbosch rosévin.
Den metoden testas nästa lördag runt Siljan. För att få plats med pajen joggade jag fyra varv runt en något mindre sjö, närmare bestämt 299 km mindre än Vättern.

Skogsstigen mellan hem och jobb

När jag cyklade rakt fram istället för höger från S kom jag förbi en liten bit skog och en fin grusväg som lämnade ett stort leende i ansiktet hela dagen. Bra väg till jobbet, knappa 2 mil, nästa gång ska jag fortsätta rakt fram förbi hela Lövstabadet och sikta på Görvelns slott.

Visa skogstigen på en större karta

Utforskning av södra delen av Stockholm

Ekerö-färjan är klart bästa vägen till Tumba. Fina vägar där nere. Idag avslutade vi i Vinterviken i solsken. Första riktigt varma dagen. Ny fin sadel igen, bäst hittills.

Till Nynäshamn på Nynäsleden

Fikapaus på vägen ner till Nynäshamn. Depå-motorcykeln kom med kaffe och mackor.

Kvällscykling på Drottningholm

Kollega A och jag lyckades till slut synka ihop en onsdagstur, han på sin nya fina kolfibercykel. Förutom 50 km hann vi även avverka processer, visioner och organisationer, vilket kanske inte är helt oväntat för dom som känner oss. Min nya fina Garmin Edge 705 verkar göra benen något piggare, bör kunna förtjäna sitt värde.

Vila efter backträning

S vilar lite efter att jag jagat henne upp för en trevlig backe några gånger. Jag ser fram emot när vi har motvind upp också. Nu hägrar fincykling i solen hem, sedan kaffe, choklad och Giro-prologen.

Första loppet, tyvärr utan medalj till S

9 mil i strålande solsken. Så här långt har jag aldrig cyklat på asfalt förut. S var något besviken att dom inte delade ut några medaljer, jag är glad att vi fick bullar innan uppförsbackarna och inte blev påkörda av röda bilen som siktade på oss. Eminent ordnat arrangemang av TVCK. Nu fika, sen ska vi dricka ett glas vin, äta gott och somna i Ns soffa.

Varm asfalt och medvind

75 km cykling med avbrott för en espresso som en vänlig man bjöd på när vi cyklat vilse, i tron att det låg ett fik i slutet på grusvägen. Sill, potatis och en kall öl hägrade hemma vilket gjorde benen snabba på vägen hem, snabbare än den gröna fina cykeln jag såg på väg uppför Nockebybron.