1st Annual Mud and Waffle Run

Hösten kommer och med den lera och löpsug. Jag provsprang delar av Fornstigen i våras och har under sommaren sprungit de flesta delar av Fornstigen. Jag har dock aldrig sprungit hela på en gång. Insåg dock potentialen för en lerfest. Jag ringde C och innan samtalet var över hade han bokat biljetter för att komma över och springa med mig.

Regnet föll när vi steg ur bilen och höll sig som tur var nästan hela vägen till våfflorna. De första pölarna var milt obekväma att kliva ner i, sedan värmde fötterna långsamt upp vattnet i skorna. Vi var fyra som sprang.

Det ideala skulle självklart vara om vi kan få ett snöfall över leran, men oftast hinner det torka upp lite innan snön kommer. Nästa år blir det inte Fornstigen så nu ska jag leta andra våffelstugor som slutar efter ungefär 2 mil skogsstig. Det borde tex inte vara helt omöjligt att kunna länka ihop en stig som slutar i våffelstugan i Fryksås utanför Orsa. Förslag runt Stockholm är välkomna. 

semesterlatande

När man vaknar tidigt sista semesterdagen kan man ta buss 474 som avgår 8.35 från Slussen, åka till Gustavsbergs Centrum, köpa en snabb kaffe för att sedan hoppa på 424H, kliva av på en öde väg vid Lilla Kovik, gå en bit längs vägen, sen nästan genast bli överkörd av en Passat som genar ganska aggressivt genom kurvan, och strax därefter svänga vänster på Knarrarnäsvägen. Där slutar Boo-leden och blir Värmdöleden.

Sociala hästar

Lunch

Hallonfrossa

Äggsmörgås, kaffe och hallonfrossa till efterrätt som lunch efter att ha upptäckt att fiket vid Velamsund inte öppnar förrän 11. Boo-leden är helt okay att gå på, med något för många inslag av grusvägar och asfalt. Det mesta är ok skyltat. Inte allt. Vi skulle anat oråd när vi inte såg några orangea markeringar på ett tag.

Vilse

dramatik på Landsort

När jag skriver en bok tänkte jag flytta hit och titta ut över vatten, öar och dramatiska moln. Det fanns två laxrätter att välja på hos lokala puben. Ölurvalet baserat på Nynäshamns Ångbryggeris sortiment var betydligt större.

bulldeg och bläckfisk

Det luktade bulldeg, eller snarare bulljäst, om vinet vi fick. Jag påpekade det för servitören.
- "Det är husets vin, vad hade du förväntat dig?"
Två personer senare öppnade dom en flaska av bättre kvalitet direkt vid bordet. Restaurangen vi satt på låg i början av vår alldeles egna Golgata, gatstumpen med sex restauranger vi inte vill äta på men som vi behövde passera för att komma vidare.

Frukostutsikten varje morgon

I brist på väggar!

Papegojblomma?

Nytt försök.
Hovmästare. Check.
Egenbakt bröd i liten påse. Check.
Amuse bouche. Check.
Tre personer för att ta beställningen. Check.
Egna, kreativa versioner av sicilianska rätter. Check.
Glömde bort vinet. Check.
Höga ambitioner, utan tvekan över medelnivå på maten, kan behöva jobba en del på exekveringen. Kan tänka mig att äta lunch på Le Naumachie.

Isola Bella?

Letojanni

Alcantara Gorge

Isola Bella

Sicilien hade dock bättre att erbjuda. Vi hade hittat Osteria Nero d'Avola på nätet, och läst en recension som prisade deras citronsallad. Andra dagen gick vi dit och fick genast en bit av deras citron i handen, en citron där allt är ätbart och mindre surt än vanlig citron. Vi åt den på två sätt - blandad med rå kronärtskockhjärta som förrätt, samt som en sidorätt med rödlök, olja och salt.

Kvällarna där bestod av en parad av pauro, palombo, räkor, bläckfisk, karljohansvamp och allt som det var säsong för just nu. Första kvällen kom innehavaren förbi med helt nyfiskade jätteräkor, andra kvällen bjöd han på vin ur vinkällaren "som ändå måste öppnas nu". Han var stolt över sin restaurang och sin personal, vilket märktes på resultatet. Åh, måste nämna att jag fick bläckfisk, karljohansvamp och griskind i samma rätt - mums.

Dit upp sprang vi på morgonen 

Corpus Cristi

Månsken och livejazz.

Sicilien - vi kommer tillbaka för mer bläckfisk, mandelvin, uppförslöpning, sol och ljumma kvällar.

Kvällsutsikt

Just det - Etna. Det får bli nästa gång.

strax utanför

Har knappt varit i Tyresta förut, förutom några genomcyklingar på Sörmlandsleden. Idag packade vi en termos kaffe och sprang en sväng på Hällmarksspåret och Urskogsstigen.

Jag glömmer bort hur bortskämd jag är med detta i närheten av Stockholm.

london calling Alan Turing

C ringde från London och tyckte att nördmuseum var en lämplig sysselsättning för mig. Vi åkte till Bletchley Park, stället där Enigmas koder knäcktes. Fascinerande historia, tex om han som listade ut hur en maskin fungerade genom att titta på två nästan identiska krypterade meddelanden.

Den reverse engineering han gjorde låg till grund för Colossus, som till viss del ligger till grund för  det jobb Alan Turing gjorde för att skapa första datorn.

Som sagt, nördmuseum, inklusive ett hus dedikerat för agenter och dubbelagenter, några rekryterade av Ian Fleming (japp, den Ian Fleming). Helt klart värt trippen från London. Tyvärr fick man inte sätta sig i Alan Turings stol, den var bakom galler.

Tillbaka i verkligheten tog jag en tur på några fina löpstigar i bergen i Wales...

...eller är det Hampstead Heath nästan mitt i London? Lite kul att springa på rena terrängspår nästan mitt i London. Något mer trafikbrus och och något närmare till bra kaffe än normala spår. Flyttar jag till London så flyttar jag till Hampstead.

Utöver det blev det en rekommenderad upplevelse i form av afternoon tea på Brown's Hotel. Måste säga att det var första gången jag var på riktig high tea. Jag hoppade över champagne, men frackklädda (hmmm, rätt plagg kanske inte är frack) servitörer och en oändlig ström av snittar gjorde intryck. Jag gillar särskilt att efter att ha serverat socker på löpande band i två timmar kommer de in med the cake. The cake var i själva fallet två kakor, en Victoria Sponge Cake och en klassisk engelsk fruktkaka. Normalt sett innehåller en bit fruktkaka mer kalorier än allt vi ätit innan, den här var inget undantag.

Koreansk födelsedagsmiddag för C, tillsammans med vänner, S och hennes kompis M avslutade dagen.  Vi avslutade med nattcrepes i Hampstead, en med valnötter och lönnsirap för att toppa kaloriintaget.

administration

Det var dags för lite administration och solen lockade mig att ta cykeln till kontoret.

Solglittret i Mälaren gjorde att jag helt glömde bort all administration.

En annan dag, ett annat kontor. Cykeln måste tvättas först.

ler- och äppelfabriken

Jag har försökt ta mig till Äppelfabriken förut. Den gången var det mitt i vintern och jag cyklade. Kallt. Den här gången tänkte jag ta mig dit med bil, via en stunds löpning på Fornstigen. En helt vanlig dag på Fornstigen alltså.

En smula lerigt. Inte alls avundsjuk på de som cyklade strax före mig för den väntande tvätten. Det var nästan så att cykling borde undvikas för att inte förstöra stigen helt. Benen var inte snabba i söndags och blev inte snabbare av att trampa omkring i några centimeter lera.

Belöningen fick jag senare på Äppelfabriken. Jag beställde nästan allt. Delade dock med mig. Äppelmusten satt som gjutet. Mackan med Brie-ost och lökmarmelad var helt magiskt. Det som lockade mest var dock choklad- och rödbetskakan med någon typ av citrussmakande Philadelfiaostblandning ovanpå.

det andra kontoret

Snålblåst och regn i luften lockade ut mig till delar av Fornstigen. Jag behövde prova min nya klocka i skogen och känna hur det är att springa med låg puls i lerig skog. Ville också se vad kroppen sa om en vattenryggsäck.

Jag uppdaterade min sex år gamla Suunto T6 med en Suunto Ambit. Det blev ytterligare en Suunto efter att ha suktat efter en Garmin 610. Batteritiden och betydligt mer avancerad analys av pulsen var till Suuntos fördel. Jag hade vissa problem med pulsen i början.

I samma ögonblick som jag började springa gick pulsen snabbt upp till 170, för att snabbt sjunka till runt 100. Jag hade inte 170 i puls, utan 100 var nog närmare. Jag nollställde klockan, såg till att fukta elektroderna mer och började om igen. Samma sak, pulsen snabbt upp till 160-170 för att snabbt sjunka när jag stannade till. Jag slog av mobilen för att få bort alla misstankar om att den störde. Nytt försök och samma sak igen. Ryggsäcken blev huvudmisstänkt och efter att ha justerat alla remmar och band började det fungera. Jag har bara dom här problemen med Suunto-pulsbanden. Garmins verkar betydligt stabilare när det gäller störningar från kläder och annat.

Jag har fortfarande vissa synpunkter på hur Suuntos website fungerar. Suunto gör riktigt bra hårdvara och har en del kvar till mjukvaran kommer upp i samma klass. Det verkar som om dom lite lider av att försöka göra allt för alla på websiten, vilket gör att det finns mycket funktioner, med alla är inte lika bra utförda som hårdvaran.

Ett exempel är hur de hanterar den sociala delen - jag har inte hittat något sätt att  vara privat och ändå följa ett antal personer, vilket är normalt beteende för de flesta sociala funktioner på en website. Det går genom att skapa en ny grupp och sätta sig som privat för alla inom gruppen. Problemet är då att vem som helst kan gå med i gruppen utan att jag kan kontrollera det. Jag ska se om jag kan skriva en bättre redogörelse över hur min upplevelse med klockan är när jag använt den några månader.

at the office

Tre timmar skrivande och en uppgift klar. Köttbullar och gott sällskap på Pontus. Dags att gå till kontoret. Dagens kontor bestod av första delen av Fornstigen tillsammans med P. Det var i stort sett isfritt, ganska lerigt och helt underbart.

Våren är här.

Provade även min nya klocka, en Suunto Ambit. Den talar gärna om hur länge jag ska vila efter ett träningspass. Idag tyckte den att 84 timmar var en lagom lång vilotid efter cyklingen. Jag får se om jag tar den på siffrorna eller om jag lyssnar på kroppen.

en stund riktig vinter

Vi blev bjudna på våfflor och vinterväder i helgen. Det blir inte så mycket bättre. 

Det kanske är dags att byta innerstadsslask mot gnistrande snö?

vintermys utan kaffe

En blek, lågt stående sol lockade ut mig till Fornstigen på Ekerö. Snön på stigen är packad av vandrare och kylan gör att det är bra fäste. Det är nästan lättare att cykla vissa partier nu på vintern.

Utsikten från Erskines låda ser annorlunda ut på vintern. Det är först nu det blir väldigt påtagligt att man ser ganska långt, nästa hela vägen dit jag kommer att dyka ut på vägen igen efter att ha följt Fornstigen en lite bit.

Spåren i snön visar att det är någon annan, mer morgontidig, person som också cyklat längs Fornstigen idag. Vid närmare granskning går det se ett visst fuskande med dubbar på däcken.

Det är betydligt lättare att irra sig in på ridstigarna när snön ligger. Dom brukar vara ocykelbara och betydligt mer trafikerade på sommaren. Idag fuskade jag lite för länge längs en sådan i tron att det var en gångstig. Efter en stunds irrande tog jag en paus och insåg att jag glömt kaffet, det viktigaste tillbehöret för upptäcktsfärder.

out of office

Tisdag innebär tisdagsrajd i Hellasskogarna på kvällen. Jag har inte varit med sen sommaren. Jag har inte cyklat sen Ceres Challenge. En distinkt fördel med att jobba hemma är att solen lyser rakt in och stör tankarna. Jag bestämde mig för att ta årets första cykeltur på dagen istället för på kvällen.

Det var magiskt vinterljus på vägen ut. Solstrålarna letades genom träden överallt och lyste upp den snö som låg ute på Ekerö. Tanken var att bara rasta benen på asfalt men är jag cyklade förbi Canton svängde jag in och siktade på Fornstigen.

Jag var ensam cyklist och hade förvånansvärt nog sällskap av flera stycken grupper som var ute och vandrade i snön. Efter ett tag landade jag på ospårade stigar.

Fördelen med snötäckt underlag är att det inte går att se om det är cykelbart, det är bara trampa och styra. Nackdelen med snötäckt underlag är att det inte går att se om det är cykelbart. Jag är glad att jag tog de vattentäta skorna.

Fem månader sedan senaste tramptaget. Trötta ben och en förvånansvärt pigg motor. 26 km blev det totalt. Min Garmin visade 26,62 km, medan min telefon tillsammans med Funbeat-appen visade 26,96 km. Det är klart godkänt för en telefon som ligger i bakfickan. Nästa steg blir att skramla fram en telefon med ANT+ för att hur väl pulsdelen fungerar.

Monet, Turner och Twombly

Sista dagen på en utställning kanske inte är bästa dagen. "Motivet spelar ingen roll, det är det som är mellan mig och motivet som är viktigt" - Monet rockar. Längre kö när vi gick. Mycket längre.