jobbpendling

Jag jobbade hemma och jobbpendlade därför ut till Barkarby på eftermiddagen för att möta upp en kollega. Upplandsleden börjar/slutar nämligen i Barkarby. Planen var att cykla upplandsleden till Kallhäll för att sedan ta pendeltåget hem.

Snurren lite längre än halvvägs var för att vi följde leden så slaviskt att vi missade att cykla upp för Brukets skidbacke, hem till iTen Bikepark. Där fick kvällens två första belöningar; mjölksyra på vägen upp och fartvind på vägen ner. Den sista belöningen var fin singletrack längs vattnet.

Det här var en rekning inför sensommarens och höstens lunch/efterjobb-turer. Jag fick sällskap av kollega Nina och det finns fler som gillar skogscykel på jobbet, så jag ser fram emot en bra höst.

efter regn kommer sol

Jag tog genvägen förbi Lovön och Fornstigen på vägen hem från jobbet idag. De flesta väderinstitut lovade regn på dagen och solsken hela kvällen. Regnet stämde; vägar, stigar och rötter var blöta och hala.

"Are we still smiling?" frågar Matt.
"Yes!" svarar både jag och Per.
"Why?"

Efter 30 minuters hällregn ändrar skogen färg till ljusgrönt, magiskt upplyst av solen genom träden. Lagom till vi kommer ut ur skogen visar sig dessutom en regnbåde som snabbt övergår i en dubbel. Det är dom här ögonblicken jag kommer ihåg i novemberregnen.

på jakt efter Erskine

Lördag är kulturdag, därför gav jag mig av mot Lovön och Fornstigen (skapad som vandringsled i mitten av 70-talet av kyrkoherde Bengt Thure Molander) för att leta rätt på Ralph Erskines hus "Lådan". Fornstigen används numer också som mtb-led.

Lådan står några km in på Fornstigen om man cyklar motsols, med utsikt över en åker. Mystiskt litet hus som är uppbyggt tillsammans med arkitekten på Lovön, när det ursprungliga huset som låg i Lissma hade förfallit. Det är litet, ändå bodde familjen Erskine där (i Lissma) i fyra år, med två barn.

Jag körde bara en mindre del av Fornstigen för att känna på nya cykeln. Jag klev på asfaltsvägen nästan nere vid Prästvik, insåg att motvinden var lite för elak och vände in i skogen igen vid FRA för att cykla tillbaka på Fornstigen.

Eftersom S hade bullar i väskan, och kaffe hade utlovats av N, blev det mindre träning och mera utflykt. Kroppen är trött, vet inte om det är förra helgens cykling som sitter i, eller om det är något annat. Melon satt fint i värmen.

ninjasvart mtb i Hemus

Min nya cykel kom förra veckan och jag inte haft tid att cykla på den. S skulle inte cykla med runt Siljan vilket gjorde att det gick att få med den nya ninjasvarta cykeln till Mora.

Jag valde att ta en sväng på det motionsspår i Hemus som är till för mountainbike. Jag hade blivit varnad på happymtb att det inte var så kul. Fel. Det var kul, iallafall om man vill cykla fort upp och ner på sandig tallhed. Gårdagens Siljan runt satt uppenbarligen kvar i benen för jag hade 165 i puls från start till mål. Utöver korta branta backar bjuder spåret på fin natur där det slingrar sig runt en å, samt lite vacker utsikt.

Cykeln då? Den är trygg och stabil, utan att för den skull vara tråkig. Bra snärt på platten och i böljande stigar. Den har en tendens att lätta framhjulet vid branta backar, vilket bör kunna åtgärdas med en något längre styrstam vilket jag ändå behöver. Bakdämparen är väldigt följsam, och just nu något för mjukt inställd. Nedför stökiga stigar var den helt fantastisk, det var inget att tveka på, bara släppa på och styra dit jag ville. Nöjd!

Konditionen? Jag får nog vila mig i form till nästa helgs Lida Loop. Jag cyklade 12 km på 50 minuter, med hög puls och intensitet, varav en del kanske ska tillskrivas att jag cyklade fem timmar igår. Med samma tempo och sex mil runt Lida kommer jag runt på 4:10, vilket är långsammare än jag vill, dessutom klarar jag nog inte samma intensitet i sex mil. Det behövs fler mil i benen innan det släpper i skogen tror jag.

siljan runt i present

Jag fick Siljan runt och en middag i present av mina vänner J och H. Bästa delen av Siljan runt delen av presenten var att J fick cykla med runt. Vi valde mellanversionen, den som bara går runt Siljan.

När jag vaknade var det redan 17 grader och solsken. När vi kom till start var det över 20 grader varmt. Ren propagandacykling om det inte hade varit för att J hade en buckla i både fram och bakdäck. Mycket mystiskt fel som uppkom vid däcksbyte. Som tur var en service-bil beställd till Garsås där vi kunde mumsa korv under tiden som däcken byttes ut.

Med pigga ben och mindre bucklor i däcken fortsatte vi mot Rättvik och slakmotan som idag förstärktes av den motvind som jobbat emot oss hela vägen. Mina pigga ben gjorde att jag sprätte uppför backen förbi en hög cyklister. När jag väntade in J lyckades jag missa honom och fick cykla om samma personer igen. Jag hittade J väntades längst upp och efter en liten paus som gjorde att vi bli omkörda fortsatte vi. Här blir det klart brantare och jag körde för tredje gången om samma gäng.

Det är otroligt vackert nästan hela vägen ner till Leksand, sen får man slåss mot motvind från Siljansnäs hela vägen Gesunda, på något tråkigare vägar. Skog, slakmotor och motvind. Fortfarande pigga ben. Rullsnitt på 25 km/h är inte så snabbt men det kändes otroligt bra i benen, och en snittpuls på 131 visade att jag inte jobbade ihjäl mig.

Vi hemkomst blev vi först bjudna på isterband med dillstuvad potatis, samt en rabarberpaj. Efter lite snabb vila fortsatte vi, nu förstärkta av en av S kompisar, upp till J, H och lilla C för vin och grillad kyckling. Svårt att se en bättre dag, kväll och natt. Tack för den fina presenten.

far fyllde år

Först en båttur under broarna i Stockholm, vilket igen fick mig att inse hur litet Stockholm egentligen är, och hur mycket vatten det finns. Det är alltid roligt att höra om sin egen stad från ett turistperspektiv, vad som är viktigt att berätta om. Brännvinskungen L.O. Smiths tunna på Reimersholme, samt att Anders Reimers själv var alkoholmotståndare var nytt för mig.

Middagen intogs senare på Grill. Jag var helt inne på en amerikansk kväll och tog ribs Smokey Joe BBQ style. Tyvärr verkar dom inte ha riktig koll på böjningarna för jag fick inte ribs, jag fick ett rib.

Visserligen vägde det revbenet närmare ett halvt kilo. Köttet föll av benet; resultatet av 4 timmar i ugnen på 120 grader, rökning och sedan en kolgrillning.

Det var inga större problem att rensa det benet helt från kött. Jag är rätt nöjd att det var rib, inte ribs. Otroligt bra dag, grym mat, bra sällskap. Grattis pappa.

Bättre uppladdning inför Siljan runt har jag svårt att tänka mig.