en löptur i ösregn

Regn som vräker ner utanför fönstret. Fina nya Fivefingers på hallmattan. Spring i benen. Dom fungerar utomordenligt även plaskvåta, iallafall upp till 40 minuter, dock blev huden lite avskavd där tårna tar emot. Jag fick sällskap några km av en kille som var nyfiken på mina VFF. Jag är inte ensam om att gilla löpning i sommarregn.

sommarregn

"Excuse me, we are French and we are lost!"

Halvägs ute på Lovön var en bil parkerad mitt på cykelvägen. Jag trängde mig lite surt förbi eftersom jag hade gott flyt innan hindret. Ett diskret harklade inifrån bilen fick mig att vända mig om och titta in.

- "Excuse me, we are French and we are lost!".

Det visade sig att de var på väg från Sollentuna till Mörby Centrum för att ta "Le Metro" till innerstan. Vilse, jajamänsan! Jag föreslog pendlarparkeringen på Brommaplan efter våfflor på fiket nedanför Kina slott.

06.00, +6 grader och sex mil

...och där står jag med cykelkläder på.

Varför?

Turistvägen mellan Orsa och Skattungbyn lockade, på förslag av någon från happymtb. Någon mötte upp i Orsa och gjorde mig sällskap i ett morgontrött landskap.

Orsasjön i morgonljus

soldis i skogen

skattungbyn

Kokkaffet som serverades när jag kom hem har aldrig smakat så bra.

omväg för våfflor

I Fryksås serveras det våfflor. Finns det våfflor finns det ett sätt att cykla dit och inte ens en svart himmel kan hindra det.

mörk himmel

Det ljusnade betydligt när vi lämnande E45 och svängde ner på vägen mellan Vattnäs och Orsa. Lång och ensam väg genom skog och kor. Ett fåtal bilar och ett gäng glada cyklister.

långa fina skogsvägar

Från Orsa, eller snarare strax utanför Orsa, i Hansjö är det 9 km till våfflorna och 12 km upp till toppstugan på Grönklitt, valde att skjuta det beslutet på framtiden och låtsas att jag skulle cykla direkt till våfflorna.

    



















Våfflorna var rakt fram, S ett par km bakom och jag svängde höger för att titta på utsikten från Grönklitt. Våfflorna fick vänta.

toppstugan i grönklitt

belöning

Jag var ändå ute på en träningstur och valde att bränna bort det dålig samvetet med hjälp av en backe jag fick tips av från happymtb. Skeervägen, eller Skeerwäjön som det heter på Orsa-mål,  var en sällsynt trevlig upplevelse i backväg, det gick inte att se slutet förrän jag var upp 2,16 km senare. På väg upp mötte jag några cyklister som av någon anledning cyklade ner för backen.

trevliga backar

nakd bars vs 28 grader solsken

Dagens tur handlade om att testa vad Nakd energikakor går för när det är lite varmt ute. Nakd är just nu favoriterna bland energikakor, efter att ha lagt Flap Jacks på hyllan för att dom inte fungerar när det är varmt ute (växer i munnen), eller Eat Natural som inte fungerar alls när det är svalt ute (blir stenhårda och smakar kartong).

Jag inledde testet med värma upp framför 10e etappen av Tour de France tillsammans med en liter vatten. Jag styrde hjulen mot Färingsö och fick motvind större delen av vägen fram till Stenhamra. Efter Stenhamra körde jag ner mot Färentunavägen och plockade fram min Nakd Cashew Cookie som smakade alldeles utmärkt, trots värmen. Dagens val bestod av hoppressade dadlar och cashewnötter, inget annat. 143 kcal i en portion, vilket är väldigt lite, dock ger den bra effekt, frågan är hur mycket som är lättnad över att slippa trycka i sig en äcklig energikaka. Den med pepparkakssmak som jag använde efter 10 mil på Siljan Runt smakade ännu bättre.

Smak: 7 av 10 energikakor
Känsla i munnen vid törst: 9 av 10
Effekt: 6 av 10
Totalt: 8 av 10 energikakor.

Jag passade även på att pröva min nya cykeltröja, en Craft Active Jersey. Sval och skön, kanske något tight i halsen. Väl fungerande dragkedja som lätt gick att öppna och stänga med en hand, utan att något fastnade.

2 timmar, 75 cl vatten, 50 cl sportdryck, 30 gram energikaka och fantastisk sommarcykling på Färingsö blev det allt som allt.

hur länge använder man en t-shirt

Hoppsan, samma Icebreaker t-shirt fjärde dagen i rad.

Vad händer?
a) Icebreaker håller vad dom lovar.
b) Semester.
c) Jag gillar min nya fina t-shirt.
d) All of the above.

Den här t-shirten var belöningen för en ny tjänst och semester. Fjärde Icebreaker t-shirten, i en rad av många Icebreaker-underkläder. Ingen av dom har gjort mig besviken; håller bra, håller mig varm eller sval, går att använda flera dagar på raken utan alltför sunkig lukt och sitter bra när man väl har provat genom sortimentet (då dom tenderar att inte vara helt konsekventa i storlek).

barfota i björnland

Det började när min vän som dricker sitt kaffe svart skickade över Born to Run: A Hidden Tribe, Superathletes, and the Greatest Race the World Has Never Seen av Christopher McDougall till mig. Fantastisk bok om en mexikansk indianstam med (i stort sett barfota) superlöpare. Något trött på de skador jag dragit på mig under åren med löpning, grep jag det lilla halmstrået som barfotalöpning innebär.

I vanlig ordning började jag springa först, den här gången med barfotalöpning i Central Park, och läste på sedan. Några timmars research, och många samtal med C, senare hade jag hittat ett träningsprogram för att börja med minimalistisk löpning. Hela programmet bygger på att man börjar med att springa barfota och låter kroppen långsamt vänja sig, utan att ha skyddande skor. Teorin är att fotsulorna sätter stopp innan muskler, senor och leder gör det, samt att man utnyttjar fötternas nerver till ge feedback till kroppen om man gör rätt eller inte.

Första månaden spenderade jag med att göra olika fotövningar, tex dra matta över golvet, och att springa barfota på plats. Första gången endast 3x15s vilket kändes något fånigt. Fötterna blev långsamt starkare och det var dags för första löppasset barfota, vilket som sagt skedde i Central Park i NY. Efter det utökade jag med ca 200 per löppass, två till tre gånger per vecka, mestadels på löpbana. På grund av den del resande under våren har jag inte riktigt kunnat hålla planen och har på senare tid gått över till barfota på asfalt, vilket gjorde att jag gick ner från 2000 m till 1000 m, för att nu kommit upp till 1800 meter asfalt utan några problem.

Glad i hågen gick och jag köpte ett par svarta FiveFingers KSO. Jag lyckades hålla mig en hel dag innan jag drog på mig dom och inledde med 3000 meter på grus och asfalt. Förutom att det ser helt groteskt ut med tårna spretande åt alla håll, tror jag att mina skenben inte riktigt tålde det löppasset. Där står jag nu, idag blir det istället skogslöpning med mina Inov-8.