mörkt öl och Berns

Premiär för nya Freeradicals-filmen på självaste Berns. Glatt lutar jag mig mot bartendern för han ska höra vad jag säger över Backyard Babies på högsta volym.

- Vad är det mörkaste öl ni har?

- Norrlands Guld Ljus

- Näe, mörkt öl tänkte jag?

- Ja, det är det mörkaste vi har!!

- Eh, ok, två flaskor tack.

- Varsågod. 114 kr.

Det är tur det inte är amerikanskt så att beer department slipper recensera.

minnesplats och novemberbonk

På något sätt är det fortfarande vackert när alla löv fallit av. Det är inte lika vackert när mina ben säger tvärstopp med en mil kvar. Hoppsan, en dl nakenhavre från Warbrokvarn var uppenbarligen inte nog för de fyra mil i snigeltempo som blev sex mil i något högre tempo.

Jag gillar senhöst, även efter att alla löv har fallit av. Landskapet består bara av några få färger, med stora kontrasterande ytor. Det är inte förrän första snön har fallit som hösten blir ful, med smutsig snö som bristfälligt täcker allt.

Nästan helt ensam på vägarna, förutom bilisterna som i vanlig ordning försöka tränga mig av vägen. Det som är lite skrämmande är att i nästan alla bilar som kör om mig med mötande trafik, i skymda kurvor, sitter det några barn. Minnesplatserna, tre stycken såg jag idag mellan Stenhamra och Skå, tycker jag borde påminna bilisterna om att det är farligt för andra att inte visa hänsyn på vägarna.

brandbilar och telefonsamtal

När det är sovdags i lägenheten ovanför innerstans näst stökigaste gathörn bryr man sig inte speciellt mycket om sirenerna som kommer och går...dock inser jag att det något irriterande ljudet kommer närmare och närmare och närmare till hela lägenheten fylls av ett vackert blinkande blått ljus.

Utanför porten bredvid står något som är misstänkt likt två brandbilar och en polisbil. Bra tänker jag och ska precis släcka igen när brandchefen med fasta steg börja trava mot min port. Jag börjar fundera på hur jag ska övertala dom att jag behöver ha med både min fina cykel och hårddisken med alla bilder på när jag blir störd av telefonen.

- "Patrik?"

- "Tjena, brandkåren här"

- "Ok??"

- "Kan du släppa in oss?"

- "Sure thing, behöver jag oroa mig?"

- "Närå, det är coolt"

"Jaja", tänker jag och börjar packa ihop hårddisken när jag igen blir störd av telefonen.

- "Det är brandkåren igen, ursäkta att jag stör, men kan du låsa upp dörren till gården så vi slipper slå sönder den"

Jag travar ner och hittar en brandman på andra sidan dörren, hur han nu lyckades komma dit utan nyckel. Upplåst och klart kommer den ensamma brandmannen in och resterande tio springer upp och öppnar min grannes dörr med ett brak. Sen springer alla ut igen och drar iväg.

Jag gissar att det inte brann utan att min granne köpt en stor tv som han kör en virtuell brasa på.