fredag 23 december 2011

höstblåsor

"Höstblåsor är en virusinfektion som är vanlig bland barn upp till tio år." Jodå, samt vuxna, förmodligen såna med barnasinnet kvar. 1177 säger "Vuxna brukar bara få ont i halsen och enstaka blåsor." Enstaka blåsor - jomenvisst serru!

söndag 11 december 2011

"ursäkta, kan du flytta på dig lite"

"Alldeles snart, jag ska upp på scenen" svarade Viktoria Tolstoy. Mannen som frågade backade förläget tillbaka till sin plats under muntra skratt från publiken.


Från Entombed till jazz med Viktoria Tolstoy och Nils Landgren. Livemusik fungerar alltid, även om han intill inte var helt övertygad om min musiksmak. 


Nisse Landgren hade med sig en ytterst energisk pianist som rev ner stora applåder de första minuterna. Han fick mer spelrum senare. 

Bra kväll på Fasching!

fredag 9 december 2011

årets julklapp

foten. företaget flyttade all verksamhet ut från Sverige.

tisdag 29 november 2011

svart är det nya svarta

Fick en konsertbiljett och sällskap i present. Det blev okända arga killar, hårda gubbar från The Haunted och mysfarbröderna i Entombed.




Bra present. Tack.




söndag 30 oktober 2011

bara cykling, varken pommes eller majo

Höst i Stockholm innebär numer, för andra året i rad, att det är cyclocross i Kungsträdgården. Jag var där utan kobjällra, pommes och majo, men med en kamera. Både kända och okända ansikten i högen.




Kul stämning och många frågor om vad det var som hände. Det kommer nog att ta ett tag att skapa samma kultur som de har på cyclocrosstävlingar nere på kontinenten.

Gick inte perfekt för alla!

Obligatorisk sandgrop.


40-60 minuter hög puls skapar många "fighting faces". Här är några av dom, bland annat vinnaren.






Matthias Wengelin
Cyclocross på hösten är rätt fotogeniskt och det blir inte sämre av att det är mitt i Stockholm.


Täten i Prestige 
Micke Flockhart 
Henrik Öijer
Det var ruskigt spännade, framförallt på slutet. Mekaniska missöden och små misstag gjorde det spännande hela vägen in i målet.

Jägaren...

...den jagade.

Vinnaren!

söndag 23 oktober 2011

polly jean och höstfärger

 Från svart...

"My first name Angelene"

...till höst!

Frukostutsikten!
Jag hann prova mina nya löpskor också. Brutal träningsvärk i vaderna idag efter första löppasset på en månad eller så. Jag sprang alltså som jag skulle!


onsdag 28 september 2011

gult i skogen

"Jag tänker inte gå hem!"


Det var inget att göra åt. S ville stanna kvar i skogen istället för att äta lunch. Jag valde att stanna jag  också. En stund. Korgarna var redan överfulla.


Värdens löfte om att det var mer svamp än någonsin verkade stämma. Vi var på den årliga svampplockarhelgen. Det var helt löjligt mycket svamp, redan på den "dåliga" sidan.


Vi tänkte fortsätta efter lunch och ett helt magiskt löppass på helt tomma skogstigar. Ett magiskt löppass som genererade en näve kantareller jag glatt släpade på sista kilometern. Jag valde att rensa svamp och S gav sig iväg på långtur. Nu hade vi tillräckligt.

"Bara en kort stund!" lovade vi när vi tog en sväng till det bra stället. Vi tog med en liten påse och lovade komma tillbaka när den var full.


Först såg vi ingenting. Sen såg vi allt. Vi trampade på de små och mindre vackra svamparna för att komma åt de stora och fina. Vi gjorde en regel om att bara plocka svamp med hatt större än fem cm. Det hjälpte inte. 20 minuter senare var påsen full.

"Jag tänker inte gå hem!" sa jag.

S började gå med påsen i handen. Nu var bägge mina händer fulla och jag följde också med. Det svider fortfarande att jag behövde lämna svampen bakom mig.


Galen svampdag. Lång kväll i gott sällskap. Den svampsoppan glömmer man inte i första taget.


Åtta kvadrameter av vardagsrummet har agerat torkutrymme åt trattkantareller och röd-gul trumpetsvamp. Det finns numer även syltade trattisar i kylskåpet. Bring on the hjortstek.

Tack.

torsdag 15 september 2011

Ceres Challenge, PBJ och muffins

10.16 lördag morgon i Stavsjö några mil nordöst om Norrköping.

"5...4...3...2...1...kör!"

Jag, P och C cyklar iväg i sakta mak från starten på Ceres Challenge. Vi har 53 kilometer Sörmlandsled framför oss på stigar där höjdmetrarna inte är vår värsta fiende. P frågade för några månader sen om jag tyckte det var en bra idé. Det verkade för bra för att vara sant för mig, det var dock svårare att övertyga en tredje lagmedlem att det faktiskt var det.


Efter någon km asfalt kommer vi till stigarna och min puls rusar med en gång. Jag intalar mig att jag inte är uppvärmd och fortsätter cykla. Jag börjar må illa så fort pulsen går upp och jag intalar mig att det är lite jobbigt med stigcykling. Efter ett tag mår jag mest illa hela tiden, trots helt fantastiska stigar, och måste stanna ofta för att vila. 


Jag fortsätter må illa i 90 minuter och tänker sen att det skulle bara vara två timmar till första vätskekontrollen. Jag kan alltså bita ihop lite. Vi har vid det här laget blivit omkörda av alla lag som startade bakom oss. Kvasten som ska plocka bort skyltningen från banan har kommit ikapp oss och vi frågar hur långt det är till första västskekontrollen.


"Två och en halv till tre timmar i full fart", kommer det glatt som svar.

Vi inser att två timmar gällde för de som tävlade på riktigt. Vi har minst en timma kvar. Alla roliga stigar, tillsammans med stora mängder vatten och en Nakd bärkaka, har fått mig på piggare humör. Vi fortsätter att bära, släpa och cykla cyklarna vidare. 

Det var lite fuktigt i skogen.
Stökig stig och lite fuktigt var helt klart en underdrift av klass, men vid det här laget hade jag piggnat till ordentligt. Efter tre timmar kommer det en energidipp, men illamåendet är helt borta. En gel får råda bot på energiproblemet och efter det är jag piggare än vad jag förtjänar. 

Inte alltid cykelbart.
Det tog 3h 45min att ta sig till första vätskekontrollen. Vi är helt övertygade att vi är fullkomligt frånkörda men det visar sig att vi bara ligger knappt en kvart efter laget före oss. Vi firar med smörgås; min är självklart en PBJ på Rosendals durumbröd. Har sällan ätit något godare. 


Nu blir banan lättare, dvs cykelbar större delen av tiden, men nu har C börjat få energiproblem och vi sänker tempot lite och jag kan verkligen njuta av den fantastiska cyklingen som Sörmlandsleden erbjuder. Det är rotmattor, hällsurfning och helt löjligt vacker singletrack genom John Bauer-skogar om vartannat. 

Målbilden inför den andra vätskekontrollen blir S hemlagade plommon- och hasselnötsmuffin. Det fungerar bra och vi cyklar på i makligt tempo dit. 

Hällsurfning av rang.
Vätskekontrollen upplyser oss om att repet redan är draget men säger glatt att vi får fortsätta cykla om vi vill, så att vi inte missar Mördarbacken. Det är 12 km kvar och vi väljer självklart att fortsätta. Muffinen sitter fint och vi fortsätter på lika fina stigar och en större andel grusvägar.

Jag missar Mördarbacken för en enda liten balansmiss så att jag tappar greppet. P som ligger strax bakom mig blir också tvungen att kliva av. Våra två kvastar, som vi bytte halvvägs, kommer upp. Trots sju timmars cykling dyker ändå tanken om att jag borde göra ett nytt försök upp i huvudet. Jag besinnar mig.


Sista biten in mot målet är rena propagandacyklingen med långa partier av perfekt singletrack på tallhed och längs åsar. Visslande och tjoande får mig att titta upp från stigen. Vi är vid målet. Vi cyklar tillsammans över mållinjen där delar av CK Ceres väntar på oss. Dom ber nästan om ursäkt för att cykeltvätten är bortplockad och hamburgarna är slut. Det gör inget - jag fick ju t-shirten.

Ceres Challenge var riktigt kul. Det var tungt i början, men de sista fem timmarna var bara en lång härlig cykelutflykt i skogen, med kanske lite mer släpande av cykel än förväntat. 

Tack till S för tålamodigt väntande och skjuts. Tack till P och C för gott sällskap i skogen. Ett jättetack till CK Ceres för ett grymt arrangemang, med glada miner hela banan genom och stort tålamod. Ett särskilt tack till kvastarna, alla tre, som följde oss hela vägen i mål.

Jag kommer tillbaka.

söndag 4 september 2011

inför lågkonjunkturen

46 liter lingon på två timmar. 12 liter färdig lingonsylt. Helgen har varit bra mot oss uppe i Dalarna.



Jag fortsätter att vila mig i form inför nästa helgs cykeltur på sörmländska skogstigar. En del av vilan innebar skogslöpning. S sprang några meter bakom mig och jag inser efter tag att jag inte längre hör hennes steg.


Det är tomt bakom mig när jag vänder mig om. Jag börjar sakta jogga tillbaka och efter 50 meter ser jag S med en svamp i handen. Hon har en osvikbar förmåga att hitta svamp. Karl-Johan och stensopp som perfekt komplement till lammfiolen.


lördag 27 augusti 2011

barfota i Los Angeles

Doften är överväldigande på vissa ställen  längs spåret. Vilt växande rosmarin. Det är över 40 grader i skuggan, olidligt i solen. Löpningen blir  på morgonen, strax innan solen går upp och skallerormarna vaknar.


Ny storstad innebär självklart barfotalöpning. Cementtrottoaren visar sig vara perfekt underlag att springa barfota på. Eftersom jag råkar vara i Valencia är det extremt välstädat. Tidigt på morgonen är det ett fåtal andra löpare ute, en lämnade en lång blick när jag tog av mig mina VFF för att fortsätta barfota.



Los Angeles är absolut vackrast på morgonen när solen silar genom smogen. Jag får ett fånigt leende på läpparna varje gång jag ser solen gå upp över bergen.


onsdag 17 augusti 2011

cykla på en vajer?


Danny Macaskill kan cykla. När jag blir stor ska jag också lära mig cykla på riktigt. Han trillar av när han ska balansera på en vajer gående, och väljer därför att cykla över den istället.

söndag 14 augusti 2011

blåbärssylt och Gunder Hägg

Bra helg. Cyklarna har fått en ny, betydligt bättre parkeringsplats och vi har helt plötsligt ett större vardagsrum samt en arbetsplats. Det firade vi med en löptur i skogen.


Löpturen firade vi med chips, kaffe och hembakta skorpor.


Cyklingen ställdes in för en långfika med farmor S för att höra historien om när hon och farfar cyklade 7-8 mil enkel väg för att se Gunder Hägg springa mot Arne Andersson på Stadion.
Det sätter min cykling i perspektiv.


På vägen hem stannade vi för att plocka blåbärssylt på favoritstället. Det kommer att räcka till pannkakorna några månader framåt.

måndag 8 augusti 2011

sommarnöje i stockholm

Varje år i början av augusti visar Stockholm upp sin dolda fascination för bilar och folköl.


Det kunde lika gärna vara Rättvik...


...förutom alla människor som tittar på!