var är mina gundekallingar?

Äntligen. Rapporter (iallafall en rapport) om att det är nästan isfritt ute på Ekerö trillar in. En vecka gammal rapport + töväder = stort hopp om isfritt. Nya fina Schwalbe Lugano 25 mm mot vasst och skakigt grus krängdes på med visst motstånd kvällen innan.

Att det fortfarande är mitten av mars inser jag när ser vyn från Tranebergsbron och känner iskylan gå rätt igenom de gundekallingar som jag tyvärr glömde hemma.

Leendet går dock inte alls plocka bort, inte ens av balansakterna på isfläckarna. Alvik till Brommaplan såg mörkt och isigt ut och jag tog vägen genom Äppelviken istället, på i stort sett torra vägar.

Cykelvägarna ut mot Ekerö var grusiga, men till största delen isfria. FRA-svängen var helt magiskt. Känslan från ljudet av tystnaden från däcken mot torr asfalt var väl behövlig efter vintern.

Kasta dubbdäcken - det är vår!