vintermys utan kaffe

En blek, lågt stående sol lockade ut mig till Fornstigen på Ekerö. Snön på stigen är packad av vandrare och kylan gör att det är bra fäste. Det är nästan lättare att cykla vissa partier nu på vintern.

Utsikten från Erskines låda ser annorlunda ut på vintern. Det är först nu det blir väldigt påtagligt att man ser ganska långt, nästa hela vägen dit jag kommer att dyka ut på vägen igen efter att ha följt Fornstigen en lite bit.

Spåren i snön visar att det är någon annan, mer morgontidig, person som också cyklat längs Fornstigen idag. Vid närmare granskning går det se ett visst fuskande med dubbar på däcken.

Det är betydligt lättare att irra sig in på ridstigarna när snön ligger. Dom brukar vara ocykelbara och betydligt mer trafikerade på sommaren. Idag fuskade jag lite för länge längs en sådan i tron att det var en gångstig. Efter en stunds irrande tog jag en paus och insåg att jag glömt kaffet, det viktigaste tillbehöret för upptäcktsfärder.