bulldeg och bläckfisk

Det luktade bulldeg, eller snarare bulljäst, om vinet vi fick. Jag påpekade det för servitören.
- "Det är husets vin, vad hade du förväntat dig?"
Två personer senare öppnade dom en flaska av bättre kvalitet direkt vid bordet. Restaurangen vi satt på låg i början av vår alldeles egna Golgata, gatstumpen med sex restauranger vi inte vill äta på men som vi behövde passera för att komma vidare.

Frukostutsikten varje morgon

I brist på väggar!

Papegojblomma?

Nytt försök.
Hovmästare. Check.
Egenbakt bröd i liten påse. Check.
Amuse bouche. Check.
Tre personer för att ta beställningen. Check.
Egna, kreativa versioner av sicilianska rätter. Check.
Glömde bort vinet. Check.
Höga ambitioner, utan tvekan över medelnivå på maten, kan behöva jobba en del på exekveringen. Kan tänka mig att äta lunch på Le Naumachie.

Isola Bella?

Letojanni

Alcantara Gorge

Isola Bella

Sicilien hade dock bättre att erbjuda. Vi hade hittat Osteria Nero d'Avola på nätet, och läst en recension som prisade deras citronsallad. Andra dagen gick vi dit och fick genast en bit av deras citron i handen, en citron där allt är ätbart och mindre surt än vanlig citron. Vi åt den på två sätt - blandad med rå kronärtskockhjärta som förrätt, samt som en sidorätt med rödlök, olja och salt.

Kvällarna där bestod av en parad av pauro, palombo, räkor, bläckfisk, karljohansvamp och allt som det var säsong för just nu. Första kvällen kom innehavaren förbi med helt nyfiskade jätteräkor, andra kvällen bjöd han på vin ur vinkällaren "som ändå måste öppnas nu". Han var stolt över sin restaurang och sin personal, vilket märktes på resultatet. Åh, måste nämna att jag fick bläckfisk, karljohansvamp och griskind i samma rätt - mums.

Dit upp sprang vi på morgonen 

Corpus Cristi

Månsken och livejazz.

Sicilien - vi kommer tillbaka för mer bläckfisk, mandelvin, uppförslöpning, sol och ljumma kvällar.

Kvällsutsikt

Just det - Etna. Det får bli nästa gång.