minnesplats och novemberbonk

På något sätt är det fortfarande vackert när alla löv fallit av. Det är inte lika vackert när mina ben säger tvärstopp med en mil kvar. Hoppsan, en dl nakenhavre från Warbrokvarn var uppenbarligen inte nog för de fyra mil i snigeltempo som blev sex mil i något högre tempo.

Jag gillar senhöst, även efter att alla löv har fallit av. Landskapet består bara av några få färger, med stora kontrasterande ytor. Det är inte förrän första snön har fallit som hösten blir ful, med smutsig snö som bristfälligt täcker allt.

Nästan helt ensam på vägarna, förutom bilisterna som i vanlig ordning försöka tränga mig av vägen. Det som är lite skrämmande är att i nästan alla bilar som kör om mig med mötande trafik, i skymda kurvor, sitter det några barn. Minnesplatserna, tre stycken såg jag idag mellan Stenhamra och Skå, tycker jag borde påminna bilisterna om att det är farligt för andra att inte visa hänsyn på vägarna.