lössnö och konstsnö

"Wow", sa snowboardåkaren som stod bakom mig och tittade ut över samma, nästan orörda, snöfält som jag stod vid kanten av.

"Wow", sa snowboardåkaren igen och kastade sig ner för den nypistade konstsnöbacken bakom mig.

"Oh yeah", tänkte jag och åkte ner för samma, nästan orörda, snöfält som jag åkt i hela morgonen, önskande att alla var som snowboardåkaren.

skidspetsar och nysnö

djupt bugande

skidspetsen bryter snö

mjölksyra

julafton och snö

En gång när jag var betydligt yngre än idag var det alltid snö på julafton. Det är det nu också. Snö gör mig alltid lycklig, oavsett om jag har skidor, hjul (nä, tyvärr är det inte jag som har så kul) eller bara vanliga kängor på mig.

När jag kom ner till varvet nedanför mor och far såg jag fotspår från kajakförvaringen ner till kajakbryggan. Avundsjuka är väl kanske inte den bästa egenskapen, men just då ville jag följa i hans spår och paddla ut mot solen på en helt spegelblank fjärd.

kungskrabba och brasa

Åka iväg på en weekend i december var lättare sagt än gjort, speciellt om man sätter upp det rätt enkla kravet att ett julbord inte ingår i idén om en mysig weekend. Många timmars surfande och ringande senare blev det ändå ett julbord, dock utan juldelen.

Skaldjurs(jul)bord i skärgården på Smådalarö gård på Smådalarö blev valet. Kungskrabba, större delen av en hummer, ostron, sillar, lax, havskräftor, rökta räkor och den fantastiska kombinationen torkad tonfisk och apelsingremolata. Tillsammans med Anchor Brewery Christmas Ale 2009 (och en lagrad 2007) och en Chablis fungerade valet alldeles utomordentligt.

Efterrätten var enkel och god, inte mer än 8 olika sorters choklad. Rommen framför öppna spisen blev pricken över hummerklon.

Med vänlig och snabb service var det inga större problem att bortse från att Smådalarö Gård faktiskt är ett konferenshotell, med allt vad det innebär av småtråkiga rum och långa korridorer. De är klart hjälpa av läget precis vid vattnet.