En gång när jag var betydligt yngre än idag var det alltid snö på julafton. Det är det nu också. Snö gör mig alltid lycklig, oavsett om jag har skidor, hjul (nä, tyvärr är det inte jag som har så kul) eller bara vanliga kängor på mig.
När jag kom ner till varvet nedanför mor och far såg jag fotspår från kajakförvaringen ner till kajakbryggan. Avundsjuka är väl kanske inte den bästa egenskapen, men just då ville jag följa i hans spår och paddla ut mot solen på en helt spegelblank fjärd.
Hej Patrik!
SvaraRaderaKlart att det går bra att länka...
Fina vinterbilder Du har på Din blogg.
/Kenneth