Ceres Challenge, PBJ och muffins

10.16 lördag morgon i Stavsjö några mil nordöst om Norrköping.

"5...4...3...2...1...kör!"

Jag, P och C cyklar iväg i sakta mak från starten på Ceres Challenge. Vi har 53 kilometer Sörmlandsled framför oss på stigar där höjdmetrarna inte är vår värsta fiende. P frågade för några månader sen om jag tyckte det var en bra idé. Det verkade för bra för att vara sant för mig, det var dock svårare att övertyga en tredje lagmedlem att det faktiskt var det.

Efter någon km asfalt kommer vi till stigarna och min puls rusar med en gång. Jag intalar mig att jag inte är uppvärmd och fortsätter cykla. Jag börjar må illa så fort pulsen går upp och jag intalar mig att det är lite jobbigt med stigcykling. Efter ett tag mår jag mest illa hela tiden, trots helt fantastiska stigar, och måste stanna ofta för att vila. 

Jag fortsätter må illa i 90 minuter och tänker sen att det skulle bara vara två timmar till första vätskekontrollen. Jag kan alltså bita ihop lite. Vi har vid det här laget blivit omkörda av alla lag som startade bakom oss. Kvasten som ska plocka bort skyltningen från banan har kommit ikapp oss och vi frågar hur långt det är till första västskekontrollen.

"Två och en halv till tre timmar i full fart", kommer det glatt som svar.

Vi inser att två timmar gällde för de som tävlade på riktigt. Vi har minst en timma kvar. Alla roliga stigar, tillsammans med stora mängder vatten och en Nakd bärkaka, har fått mig på piggare humör. Vi fortsätter att bära, släpa och cykla cyklarna vidare. 

Det var lite fuktigt i skogen.

Stökig stig och lite fuktigt var helt klart en underdrift av klass, men vid det här laget hade jag piggnat till ordentligt. Efter tre timmar kommer det en energidipp, men illamåendet är helt borta. En gel får råda bot på energiproblemet och efter det är jag piggare än vad jag förtjänar. 

Inte alltid cykelbart.

Det tog 3h 45min att ta sig till första vätskekontrollen. Vi är helt övertygade att vi är fullkomligt frånkörda men det visar sig att vi bara ligger knappt en kvart efter laget före oss. Vi firar med smörgås; min är självklart en PBJ på Rosendals durumbröd. Har sällan ätit något godare. 

Nu blir banan lättare, dvs cykelbar större delen av tiden, men nu har C börjat få energiproblem och vi sänker tempot lite och jag kan verkligen njuta av den fantastiska cyklingen som Sörmlandsleden erbjuder. Det är rotmattor, hällsurfning och helt löjligt vacker singletrack genom John Bauer-skogar om vartannat. 

Målbilden inför den andra vätskekontrollen blir S hemlagade plommon- och hasselnötsmuffin. Det fungerar bra och vi cyklar på i makligt tempo dit. 

Hällsurfning av rang.

Vätskekontrollen upplyser oss om att repet redan är draget men säger glatt att vi får fortsätta cykla om vi vill, så att vi inte missar Mördarbacken. Det är 12 km kvar och vi väljer självklart att fortsätta. Muffinen sitter fint och vi fortsätter på lika fina stigar och en större andel grusvägar.

Jag missar Mördarbacken för en enda liten balansmiss så att jag tappar greppet. P som ligger strax bakom mig blir också tvungen att kliva av. Våra två kvastar, som vi bytte halvvägs, kommer upp. Trots sju timmars cykling dyker ändå tanken om att jag borde göra ett nytt försök upp i huvudet. Jag besinnar mig.

Sista biten in mot målet är rena propagandacyklingen med långa partier av perfekt singletrack på tallhed och längs åsar. Visslande och tjoande får mig att titta upp från stigen. Vi är vid målet. Vi cyklar tillsammans över mållinjen där delar av CK Ceres väntar på oss. Dom ber nästan om ursäkt för att cykeltvätten är bortplockad och hamburgarna är slut. Det gör inget - jag fick ju t-shirten.

Ceres Challenge var riktigt kul. Det var tungt i början, men de sista fem timmarna var bara en lång härlig cykelutflykt i skogen, med kanske lite mer släpande av cykel än förväntat. 

Tack till S för tålamodigt väntande och skjuts. Tack till P och C för gott sällskap i skogen. Ett jättetack till CK Ceres för ett grymt arrangemang, med glada miner hela banan genom och stort tålamod. Ett särskilt tack till kvastarna, alla tre, som följde oss hela vägen i mål.

Jag kommer tillbaka.