Loppet inledde med lite klättring upp till Vidablick där jag tror alla cyklade om mig när jag tog det lite lugnt för att känna på mitt ömma knä. Väl uppe utan knäkänningar kunde jag trampa på bra och njuta av de fina stigarna, samt nedförskörningen på andra sidan där jag kom upp i maxfarten 53 km/h.
Jag kände mig pigg i benen hela tiden och tappade i god ordning placeringar på fartsträckorna som jag tog igen på skogstigarna. Det var långa partier med underbara stigar, både med och utan rötter. Större delen av Rättvik måste varit ute och hejat på vilket gav en otroligt trevlig stämning.
Strax efter Östbjörka stod sambo med släkt och hejade på, och dit återvände jag efter loppet för en massa god mat och första koppen kaffe för dagen. Jag glömde på morgonen och hade för bråttom genom den enda kontrollen som serverade kaffe.
Efter Östbjörka piggande jag till i några km innan det blev bensinstopp med åtta kilometer kvar. Energigel med koffein nedsköljt med sportdryck samt att hänga på någons hjul ett tag gjorde att jag helt plötsligt med några kilometer kvar piggnade till och kunde börja cykla förbi trött efter trött person. Bra för självförtroendet att plocka placeringar på slutet, även om det förmodligen innebar att jag kunde ha cyklat fortare.
Jag fick ut allt jag behövde av den dagen; trötta ben, en mörksugga, en medalj och några glas favoritvin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar